majzoor.blogg.se

Sorgens sorgedag är här. 

Den är här idag.

Nu.

Så tidigt.

Jag har inte ens hunnit träffa en fjärdedel av alla mina vänner och visa min bränna förens den bestämmer sig att fly.

Jag blir så less.

Jag har ÄNTLIGEN blivit brun.

Alltså Ä N T L I G E N så är man lite fräsch.

Men nej okej.

Visst. Whatever. 

Fjällabort.

Gör det. Jag bryr mig inte. 

Ha så kul.

Fäll bort. Se om jag bryr mig??????

Jag gråter så store tårer.

 

 

Här ska ni få en bild på min vackra vackra vackra framsida. helt död.

 

Imorgon är det julafton. Maja är i Thailand. Här är det snö, i Sverige. Det blev en vit jul, ändå! Som vi längtat! Hehe! Skämt(?) åsido. Jag har inte skrivit något. Förlåt. Har varit ute och rest och varit upptagen och spytt en hel natt. Det gamla vanliga. Och snart är det över. Inte jorden, den klarade sig ju i förrgår. Puh. Men min skrift på denna blogg. Det var kul så länge det varade tycker jag.

 

I år önskar jag mig en rakhyvel. För jag har inte rakat mig på över en månad och jag har rött skägg. Eller ja, skägg. Röda strån lite här och var. Så det önskar jag mig. Vad önskar ni er? En resa till Thailand kanske? Eller ni kanske redan är där? Aha, kul.

Det är slut. Gossip Girl är slut. Sista avsnittet, sista säsongen. Det är slut nu. Det blir liksom inga mer avsnitt eller säsonger. Ingen mer Gossip Girl. 

 

Och ja, jag vet inte. Det blev sämre med tiden. Sista säsongen var lite utav en katastrof. Men ändå. Det har ju varit ett sådant hjärtegull. Följt det slaviskt från början till slut. Slut. Det är slut. Och vi vet vem GG är. På riktigt orkar jag inte vem det är. Alltså, fast på riktigt. Jag orkar inte. Nåväl.

 

Slutet gott, allting gott. Och jag vill bo på Upper East Side. Lika mycket nu som när jag såg första episoden. Du vet att vi älskade dig, Gossip Girl.

 

Ros: Meryl Streep för att hon är bra.

 

STICKIG TISTEL SOM SVIDER SOM FAN: Min seminarielärare för att hon hatar mig och mobbar mig.

 

Film: The hours.

 

Låt: Georgia on my mind, med Yolanda såklart.

 

Jobbiga: Bröt en nagel.

 

Ångest: Morgondagens seminarie.

 

Ångest: Att jag inte läst boken till morgondagens seminarie.

 

Ångest: Att hon den där jobbiga tjejer kommer dra massa paralleller för att hon "HAR LÄST DEN FÖRUT". OKEJ, VI FATTAR MEN DU SÄGER BARA SAMMA SAK HELA TIDEN SÅ DU VERKAR INTE SMART BARA FUL.

 

 

 

 

"Jaha, då var vi här igen.

Kan vi inte åka till en RIKTIG backe någon gång?

Vadå det är väl inget fel på den här?"

 

Det är Söndag. 17.33. Inlägget jag precis skrev försvann. Jag börjar om. Skriver blogg istället för uppsats. Gånger 2.  Alltid två uppsatser. Vet ej varför. Det är den gyllene regeln. Och en bok på x antal sidor som jag inte läst och inte kommer hinna läsa och som jag kommer att se filmen baserad på boken imorgon. Alltid. Jag är en så hängiven och duktig elev. Som om ni inte gjort det.

 

Idag har jag inte gjort någonting. Det gjorde jag inte igår heller. Jag har satt mig själv på STRIKT SÄNGARREST. Jo, jag tinade upp en lussebulle och åt den. Gott. Jaha. Annars då? Bilen går bra? Härligt. 

 

Vet ni vad jag gör. Jag lägger in ett Yolanda-klipp. För det är vad jag gör om dagarna. Lyssnar på Yolanda och viftar med händerna och bara är fylld av Gud. Seriöst. Hon är en av mina Tommy Körbergs. Jag har massor. Men just nu är det mest Yolanda. För hon är bäst.

 

 

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ BLOGGEN!!!!!!

 

Här är jag. Maja. Skriver live från thailand. HUR MÅR NI ALLA?! Är Sverige till er fördel?

Thailand är till min fördel. Jag blir brun, fast just nu så är jag bränd. Jag har bränt mig i ansiktet och precis nu rev jag bort en liten bit av näsan. Fan. Det var asdumt. Det svider som ett litet svin svider i svinstian.

 

 

Igår var jag och Denice ute i Patong. Livligt jävla stad den där staden. Det var kul. Vi var på en skandinavisk klubb vid namn "Den Glade Viking" för där jobbar Denice vän. Kul kul kul ända tills jag behövde spy och tappade hörseln. Det var bara jätteoklart. Allt var frid och fröjd och våra glas var fyllda till bredden med billig alkohol. Sen tog det en obehaglig vändning... Vi gick in på någon avskild parkering med ett galler som en vakt var tvungen att öppna så jag kunde spy lite i buskarna. Så där stod man, men en fin vän i ryggen som höll ens hår och klappade en på ryggen, framåt lutat i något jävla buskage mitt i thailands centrum. Jahapp. Själv då?

 

 

Jag och Denice konstaterade precis att vi åker hem om 10 dagar. Blandade känslor. 

 

Jag är så djävulskt trött. Ej bra. För jag har tre uppsatser att skriva. En till imorgon. Två till måndag. Jag har inte börjat. Jag börjar aldrig två veckor innan. Det kan man göra. Det kan bli kul. Jag gör INTE det. 

 

Varje gång tänker jag så här: "Jag börjar skriva kl. 17.00". Tror jag det själv eller? Jag sitter alltid klockan 23:42 och skriver en rubrik liksom. Just den här uppsatsen, den som ska in imorgon är jätteviktig. Om jag inte gör den så kommer jag inte att kunna få något betyg i kursen jag gått. Detta helvete som jag stått ut med. Tanken på att det varit helt förgäves är dånande. Dånande? Dånande. Det är ett ord. 

Det kliar i min skalp, så jag kliar. The information. Jag borde kanske ta en liten kvällslur, hehe. Bara liten. En timme. Nej. Måste skriva. Nu. Gör det sen. Det blir kul. 




MEN HALLÅ. Det var det jag skulle skriva. Trettonde december är Luciadagen. Idag hedrar vi helgonet som klöste ur sina ögon för någon. På Sicilien. Typ. Därför klär vi ut oss och sjunger om stjärnor som glänser och strålande jular. Och numera AVSTÅR FRÅN PEPPARKAKOR FÖR DET ÄR DET ENDA POLITISKT KORREKTA VALET. Jag drar mig för den debatten. Nej. En lur. En lucialur. Helen Sjöholm på SVT play. Stämning. 

 

 

Idag vill jag tipsa om en sak. Ett program. Veckans föreställning på SVT play. Det erbjuds allt som oftast fina föreställningar inom olika konstgrenar. INGVAR! kan man nu titta på där. Musikalen om IKEA och Ingvar Kamprad. Och man borde titta på den. För den är verkligen sjukt bra. Jätterolig och jättebra och jättefin. Det finns en tant som sjunger nasalt men det kan man ju skratta åt om man vill. 

 

Det blev ett kort men koncist inlägg. Två timmar bra musik väger upp, tänker jag. Om inte annat så är det värt det för att det är en som jojkar i början. JOKK FRÅN VILDMARKEN AV ÄKTA BÄR.

 

För ett tag sedan skrev jag på facebook: "jag hatar alla snygga i världen". Och det är sant. Jag gör det. Är du snygg så hatar jag dig. Det bara är så. För att du är snygg. Och för att jag är avundsjuk på dig och din gynnsamma genpool. Ändå så sitter jag allt som oftast på internet och kollar på bilder på snygga människor och förbannar dom. Och hatar mig själv och dom för att jag inte ser ut som dom och för att dom gör det.

 

Jag har på sistone blivit helt insnöad på fräknar. Jag tycker det är det absolut snyggaste som finns. Alltså jag blir helt till mig. Jag har så mycket konstigt för mig så. Nedan följer en bildbomb med snygga människor med fräknar. Varsågoda.

 

 

Vet ni, bloggen, vad som är det absolut bästa med att ha tentamen klockan 08.00 på Bergsbrunnagatan i Uppsala den åttonde december tvåtusentolv och behöva gå upp klockan halv fem och åka ner till busstationen och vänta på en försenad buss och sedan få höra att nej, den här bussen går inte alls hela vägen till Uppsala, den går bara till Rimbo, varpå man sedan åker hem igen och tänker tillbaka på hur läraren sa det att det VAR INTE SÅ SMART ATT VÄNTA TILL OMTENTAMEN, ATT DET BORDE MAN INTE GÖRA, FÖR DET VAR INTE SÅ SMART?

 

Ingenting. Det finns inget best of. Det blir inga roliga repriser i slow-motion. Varför jag hatar att bo i Norrtälje? Hahahahahaha. Det roliga är att jag nu kommer att ha gjort omtenta på alla tre tentor. Livet, hörrni.

 

 

Jag är definitivt inte ensam om att tycka att 1996 års julkalender var en av, om inte DEN BÄSTA, julkalendern som någonsin visats för svenska medborgare. Den hade allt. Den hade spänning, den hade humor. Alltså den hade allt. Man kan förstå att SVT som sedan 1996 har misslyckats med att någonsin kunna återskapa den magi som var Mysteriet på Greveholm försöker introducera historien på nytt. Det har jag inga problem med. Faktum är att jag har längtat efter att få se Greveholm gå i repris, det vore helt fantastiskt. Så får barn idag lära sig vad en julkalender KAN vara. Men nej. SVT bevisar än en gång att dom har tappat det totalt. Dom gör en uppföljare, en sequel, en spinoff. Dom gör en ny Greveholm. Nedan följer några olika punkter vidrörande vad som är FEL med årets julkalender. Det nya Greveholm. Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst.

 

Det går inte. Det är fel. En sak vore om familjen Olsson bodde kvar, och vi fick följa dom. Jag förstår att detta kan skapa problem då skådespelarna (jag vet att det är lätt att glömma bort att det är skådespelare för dom är så sjukt trovärdiga) från det RIKTIGA mysteriet har vuxit upp. Men SVT gör något helt annat. Dom tar in helt nya "skådespelare" och menar att familjen Olsson blivit "vräkta" eller något för att dom har hyrt av tjuvar? Eh. Nej. Varför var det ingen som inspekterade det under hela december då? Det är bara en dålig ursäkt. Familjen skulle aldrig flytta därifrån. Oavsett. 

Jag orkar inte. Alltså jag orkar inte. Mysteriet på Greveholm har gett oss några av dom mest ikoniska scenerna i modern svensk tv-historia. Spöksnoret. Ostkakan. Melitta springandes och skrikandes nedför gårdsplanen med en bordsduk på huvudet. Två av dessa tre bockar man av i dom två första avsnitten. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Är det allvar? Är det ett skämt? Men det är inget skämt. Det är allvar. Dom gör det på riktigt. Tror dom kanske att det ska bli någon varm nostalgisk känsla över det? Jag tror det. Men det blir det inte. Jag blir bara äcklad av SVT och deras dåliga fantasi. Ett vinnande koncept i all ära, men det här är helt fel sätt att hylla det på. 

 

Musiken är lite utav det som gör Greveholm. En dylik ambiens har sällan lyckats återskapas med sådan finess som i julkalendern från '96. Detta tror SVT att man kan använda till sin fördel. Jag håller med. Men vad fan gör dom? JAG HINNER KNAPPT PROCESSA HUR DÅLIGT ALLTING ÄR FÖRRÄN JAG BLIR TVÅNGSMATAD MED HELA JÄVLA SOUNDTRACKET. Vad håller ni på med? Jag förstår helt ärligt inte vad dom tänker. Det passar liksom inte ens in. Dom bara sätter in någon musik för att vi känner igen den, för att dom tror att vi automatiskt ska gilla kalendern för att det är samma musik. ERRRR. Fel. Visst, musiken är fantastisk, den gör så mycket. Men den måste göras på rätt sätt. Spelas vid rätt tillfällen. Inte hela tiden. Det är typ som att dom slumpar och tar vad som helst. Det funkar inte. Det håller inte. 

 

Vad som är kanske mest irriterande, och som innefattar de två övre punkterna på en kant, är detta: SVT, NI FÖRSÖKER FÖR MYCKET. När ni tar in "kända" skådespelare och "komiker" så förstör ni allt. För man har en relation till dom. Man förväntar sig att det ska vara "roligt". Märk väl mitt användande av citationstecken här. Ni gör det så svårt för oss att kunna investera emotionellt med karaktärerna. Mest för att det typ är precis samma som originalet. Den här lilla snorungen som gillar vampyrer? Vad fan är det? Whatever. Tror inte på det ett ögonblick. Någon unge med en radiostyrd bomullstuss som "rymmer". Jag bryr mig inte om vilket. Grejen är den att ni gjort KARAKTÄRER. Det är schabloner. Det är inte äkta. Det känns inte på riktigt. Mamman är nästan värst. Hennes jacka med pälskrage och baskern. Jag vet inte vad jag kan säga. Det är så utstuderat, och återanvänt. Det skriker verkligen SVT's kostymförråd om allting. Och det förstör. Det gör verkligen det.

 

Jean och Staffan. Ett genidrag att ta tillbaka dom. Verkligen. Fantastiskt. Bara det att... SVT, du. Hej. Vad fan hände med Jean och Staffan? Det känns som att dom gjort en 180-vändning. Jag känner inte igen dom. Det känns jättekrystat alltihop. Att dom ska bli vänner med den här tjejen? Och en sak till. ATT DOM VISAR SIG ÖVERALLT. Eh. Okej. Eller. Nej. Vad är grejen med det? Och så ser folk inte dom? Det är ett skämt. Seriöst. Jag blir helt vansinnig. I dagens avsnitt blir Jean trampad på och får en tapet över sig. Han är inte osynlig. Vi ser honom ju. Då borde föräldrarna också se honom. Så har det alltid varit annars. Har ni ändrat på fysiken nu? Verkar så. Men det är väl lugnt, när ni ändå ändrar allting redan.

 

Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst. ... Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst. Låt det sjunka in. Ta några sekunder. Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst. Det heter så. Grevens återkomst. Sist jag kollade så smalt han. Greve von Dy smalt i en hink med julmust. Han försvann. Det var bara små bitar kvar. Han är borta för evigt. Det kanske är någon annan greve som ligger i det där fåniga lönnrummet som ni håller på och jamsar med men inte von Dy. För han dog. I julmust. Han kommer inte tillbaka. Så länge det inte är hans återkomst så är jag med. Men jag förstår inte vilken annan greve ni skulle kunna mena. Ska bli kul att se hur ni löser det. 

 

 

 

Allt detta till trots så finns det folk som tycker om den nya kalendern. Dom "gillar" den. Det är "nostalgiskt". 
Kul att ha känt er. Jag tar bort er från facebook nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fast iskylan som rådde. Ska det vara lagligt? Det känns på riktigt som att det här är ett tecken på jordens undergång. Jag tror det på riktigt nu. Jag hade börjat tänka att det kanske bara var ett skämt men nu tänker jag att det är sant igen. Sjukt jobbigt. Eller så bor jag bara i Sverige. 

 

FÖR ÖVRIGT något annat som är sjukt jobbigt är att behöva gå i denna kyla. Jag gjorde det idag. Vet ni vad jag tänkte då. Jo, då tänkte jag så här: höger hand, vänster hand. Nej, det var ett skämt. Jag tänkte att, ja, nu dör jag. För att det är så jävla kallt. Jag kommer inte att hinna komma in i värmen förrän jag kolar. Trots mina mördarhandskar tillika skinnhandskar så var mina händer rosa. Jag är redan grisskär men det här var liksom. Så. På riktigt var det en näradödenupplevelse. Näradödenupplevelse och inte en faktisk dödenupplevelse. För här sitter jag ju och skriver. Jag klarade mig. Tyvärr. 

 Det här var på riktigt jag idag på gatan. #Instacold #Statuesque #FreezyFabulous

För dagens "lektion". Eller alltså ja, den var inte värre än vad jag varit med om. Men seriöst. Det var dock sista med den gruppen, dom människorna. Ord kan inte beskriva hur lycklig jag är över det. Nåväl. Nu är det fyra veckor kvar av min tid på Uppsala universitet. Jag kommer nog inte tillbaka dit sen. Jag hade alldeles för höga förväntningar. Eller så är jag helt enkelt, som jag ALLTID HAR SAGT, bättre än alla andra. Det måste ju vara så. Varför får jag annars högsta betyg hela tiden? Såvida inte min lärare är kär i mig. För jag är ju kär i hen. Oops. Pinsamt. Tur hen inte kan svenska. Shhhh.

THERE WILL ALWAYS BE WOMEN IN RUBBER FLIRTING WITH ME.

 

Ja, så säger Idina Menzel i RENT-dängan "Take me or leave me". Lite så tänker jag. Titeln alltså. Gummibrudarna lyser med sin frånvaro. Några av er vet kanske vem jag är, andra inte. De flesta vet nog inte. Även om jag vet att jag är mytomspunnen. Men jag håller låg profil liksom. Det har jag behövt göra.

 

Jag blev alltså tillfrågad av Maja att gästblogga här. På majzoor.blogg.se. Ja. Ni hör ju. Jag vet. Tro mig. Jag har vetat ett tag. Ni har kanske inte ens vetat att jag funnits. Lite kul ändå. Eller så är det bara jag. Det känns lite som att jag har fått en stor filmroll eller att jag typ ska leda melodifestivalen. Jag har inte berättat för någon om det här. Det har varit så sjukt hemligt. Det är verkligen inte det egentligen, Maja sa aldrig det, men jag tog det som det. För det känns så. 

Så, vad vill jag? 

 

...

 

Lol. Ångesten. Tse ångest över detta. Det blir kanske rätt mycket. Och ibland rätt lite. Pyttelitet ibland. Det här blir rätt långt. För jag känner så nu, OKEJ. OKEJ. Bra. För att det är ett första inlägg, så. Lugn.

 

Jag kommer försöka delge lite av varje. Inte så mycket om mitt liv eftersom jag inte har något. Tåren på min kind som blänker och reflekteras som en fullmåne och ett berg med en varg som ylar i snöskogen. Kanske berättar om min tid på universitetet och grupp 4. Om My, Max och Edith. Ja, ni hör. Jag vet. Det blir värre. Och jag KOMMER att prata om julkalendern. Sorry. Jag vet det med. Jag kommer hylla och hata.

 

"Allt jag kan ge dig är Fred Flinta från Grottköping, och jag hoppas det räcker." Jag kommer att citera rätt mycket också förmodligen. 

 

Glad december hörrni. Jag hoppas ni kommer trivas. För det ska jag.

Ordentligt avslut

Det här var inte så genomtänkt. Eh. Hej.

Ondskefullt avslut

HAHAHA. SKA ÄNDRA LÖSENORDET OCH TA BORT ALLA DINA INLÄGG. HAHAHA. SKA FÖRSTÖRA DIN FULA JÄVLA BLOGG. HATAR DEN. 


Ps. Bifogar en bild på mig för er som inte känner mig. Tihi. Ehbusik den. Har på mig en mask, så därför jag ser lite konstig ut kanske. Mvh Paintlover. Ds. 

Nu sitter jag här. Helt sönderstressad och kaosad inför min resa. Min fucking resa till fucking THAILAND.

 

Jag åker " i morgon" klockan är 01.20, så tekniskt sett så är ju klockan måndag och jag åker på tisdag. 
HELT SJUKT. Jag förstår inte vad som hände? Det känns som att det var igår jag stod med en liten klänning och converse på söders gator och sa OM 130 dagar åker jag till Thailand! Och nu är det liksom 1 dag kvar. 
En liten pyttedag där jag ska packa och kaosa och packa lite mer och kaosa och gråta och ringa alla jag känner och packa klart. Herregud alltså. 

 

Vill även be om ursäkt för den otroligt dåliga uppdatering, men största anledningen är att jag varit så kaosad. Jag har haft sånt jäddra fullspäckat schema att tiden inte räckt till till någonting. Men vet ni? DET KOMMER BLI ÄNDRING. Nya tider här i December väntar. För vet ni vad. Det kommer komma en liten GÄSTBLOGGARE här i December när jag är gone. En otroligt fantastisk och rolig god vän till mig vid namn LINUS NILSSON . 

 

Ja, så med dessa ord så lämnar jag nu över till min käraste vän Linus. Jag tycker vi ger honom en varm applåd 

*APPLÅDERAR*